a taste of bittersweet

Det är kul att se vad som kommer upp ur rabatterna här ute och eftersom jag flyttade in i höstas så är det ju extra spännande såklart.

Imorse spottade jag både snödroppar och krokusar. Känns lite surrelistiskt då det för mindre än en vecka sedan damp ner ca 15 cm nysnö och jag var ute och åkte längdskidor i söndags.

Ikväll blev det lätt jogging och lite ben och magövningar, känns ju extra skönt att sitta i soffan under filten nu. Sitter och kollar lite på Biggest Loser (från Australien denna gång), jag blir alltid lite gråtmild när jag ser dessa program. Jag vet, jag är blödig men jag tycker verkligen att de är skitduktiga och kämpar väl, det kan inte vara lätt att ändra sitt liv så radikalt som de ändå gör.

Fina små snödroppar utanför huset ger mig vårkänslor.

Har man haft ett klätteruppehåll på ett par veckor gör det ganska ont i händerna efter ett pass. Valkarna är i antågande.

Tjoho!

Imorgon är det vårdagjämning och jag antar att våren är här officiellt nu. Idag blev det längdskidor i skapligt fina spår, väldigt isiga bitvis vilket resulterade i en jävla fart utför, nästan så att jag ville blunda ibland. Fint var det, solen gassade och när man hamnade i lä kunde man riktigt känna dess värmande strålar.

Siktade fyra-fem sångsvanar på himlen också som antagligen var på väg till Tysslingen. Enligt deras hemsida finns där nu 430 stycken, i måndags när jag kollade så var det 18, dags att ta en cykeltur dit till helgen och fota lite. Hur som helst är det ett vårtecken.





Gårdsjön

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
 



                              Karin Boye

Flyttate in i mitt lilla hus, eller jag radhus, i oktober och har faktiskt inte riktigt kommit i ordning än. Jag har liksom inte riktigt bestämt hur jag vill ha det så jag har inga tavlor (jo, en) och inga gardiner uppsatta. Det ska sättas upp hyllor också men så länge jag inte vet riktigt hur jag vill ha det så känns det ju ganska onödigt att sätta upp en massa på måfå för att sen få plocka ned det och borra nya hål.

Jag har haft en ganska stram, typisk skandinavis stil med lite utrymme för färg i några år coh nu börjar jag känna att jag skulle vilja frångå det strama vita och blanda färg, form, gammalt och nytt lite. Vardagsrummet står först på tur att bli i ordninggjort och jag tänker mig turkosa, vitt och grått som grund. Till det så tänker jag mig serietidningsfärger, alltså ganska klatschiga sådana. Jag har ju en fin Lichtenstien-plansch som inhandlades på MoMA i NY, 2007 som bara väntar på att ramas in och hängas upp och den skulle bli jättefin i rummet. Sen tänker jag mig böcker, alla mina pocketböcker med sina färgglade bokryggar, de kan ju också ge ett färgglatt intryck. Lite mjukhet med orkidéer i fönstret skulle nog vara fint också. Fler tavlor med färg ska det också bli.

Shit, jag som inte ens tycker att det är kul att lägga energi och pengar på inredning men jag inser att jag måste få ordning här hemma också så då får jag väl bara ta tag i det och göra färdigt. Det behöver faktiskt inte kosta speciellt mycket heller, jag har ju det mesta ligger, det är mest det turkosa som fattas.

Får hålla ögonen öppna när jag är på stan efter saker som kan passa.

Då kör vi igen. Det var några år sen nu men nu känner jag ta mig ... att det är dags att ta tag i den här så kallade bloggen. Vem vet, den kanske kan bli både rolig och intressant med lite god vilja.

Har varit hemma ett par dagar i sjuka, förkylning, typ. Ikväll har jag börjat känna mig rastlös och det mina vänner är ett gott tecken på att jag börjar pigga på mig. Fan, det är ju finvinter ute och jag vill ut i spåren på skidorna. Har väl satt nåt slags mål med ett visst antal mil som ska åkas denna säsong och det är dags att dra igång ordentligt om det ska hinnas med innan våren kommer och tar över. Apropå vår, kom på att jag behöver utemöbler till trädgården här och surfade glad i hågen in på Blocket.se för att se vad som fanns. Det fanns ingenting, typ. Jag är nog ute i lite föör god tid, kommer nog ut annonser när våren är här och folk vill byta ut befintliga möbler till nya, då kan jag lägga vantarna på deras gamla. Inget nytt här inte, det är onödigt.

Sitter och kastar ett och annat öga på TV:n i skrivande stund, har fastnat för engelska mäklarprogram på kanal 9. Det bästa är det som heter "Ett liv på landet" där man letar bostad åt folk som vill lämna storstan för just, surprise, ett liv på landet. Ligger mig lite varmt om hjärtat eftersom jag själv tog steget i höstas och flyttatde utanför stan, trivs ju alldeles utmärkt och saknar inte stan en sekund, men mer om det i ett annat inlägg. Nåja, nu är det nåt som heter "Location, location" och det går mest ut på att hitta bostäder till folk som vill flytta till nåt annat än det de redan har. Men det som roar mest med dessa program är engelsmännens brist på att kunna bygga praktiska hus. Hur käckt är det egentligen att ha heltäckningsmatta i badrummet?

Vi lämnar här. Jag återkommer. Snart. Kanske redan imorgon.




Passar på att önska gott nytt år också, för året är ju än så länge ganska nytt. Taget på nyårsafton under 10 km skidåkning.

Vip-treatment, gå förbi kön, gratis sprit i baren, aldrig sinande champagne, män i kavajer med guldknappar och bakåtkammat hår, tjejer i korta klänningar och silikon. Och jag. Konstaterar att jag inte hör hemma bland bratsen. Blir inte imponerad. Känner att stället pulserar av osäkerhet. Måste se ut som alla andra för att passa in. Nej, det kommer att dröja innan jag går tillbaka dit. Om någonsin. Jag vill hellre sitta på en schysst bar med människor som tror på sig själva, klär sig som dom vill och inte skryter om sina pengar. Jag har ingenting emot pengar men något av det mest avtändande som finns är när man inte vill något annat än att visa upp dem.

En vecka senare: Statt i Karlskoga och korprock. Huh! Nu är jag bortskämd för detta passar mig inte heller. Musiken är gammal och dålig - mest schlager. Ursäkta men allt  kändes så vansinnigt bonnigt! Nånstans infrias fördomarna om mindre orter väl på Statt, därmed kommer jag inte att kommentera detta vidare. Däremot var korprocken kul att se. Speciellt min kompis mans band som tog sig till andra chansen. Han är väldigt duktig på att spela trumpet.

Två ytterligheter men ändå så lika - viljan att synas, vara en del av fredagskvällen, dricka för mycket - sen om det är öl eller champagne spelar ju verkligen inte någon som helst roll och till sist hitta någon att gå hem med. Vakna med huvudvärk och ågren...och ta nya tag på lördagkvällen.

Jag vet att jag låter krass - för tio år sedan hade jag säkert skrivit något helt annorlunda här. Men just nu, precis just nu känner jag så här. Punkt.